bilder

När jag legat sjuk i nästan en vecka (När jag lägger ut det här är det nästan två...)känner jag hur rastlösheten tar tag i en. Jag vill göra något, men inte något jag brukar göra jämt. Jag vill leva lite, springa ut i skogen och kliva i varenda vattenpöl jag ser på stigarna. Men det är ju just det jag inte kan göra. Så istället sätter jag mig och ser igenom min dator. Ser igenom efter saker som kan hjälpa mig att göra någonting. Något man kan göra när man är sjuk.
Jag hittade mina gamla bilder. De bilderna jag tog första veckan efter att jag fått kameran.Och eftersom alla bilder då var märkta med ett nummer för när de var tagna(Då visste jag inte hur man tog bort den texten) så vet jag precis i vilken ordning bilderna var. Och det roliga var, att nu, när jag ser på dem bilderna. Två år senare(och två veckor, men den lilla skillnaden är väl oviktig) kan jag fortfarande se ungefär hur jag var, vad jag gjorde och hur jag såg på min omgivning. Jag har förändrats lite. Jag var så mycket mer poetisk och kreativ än jag är nu. Då kunde jag kalla mig själv ett sånt där vandrande konstverk… Ja… nästan i alla fall. Men de bilderna jag tog under den där första veckan talar liksom till mig så mycket mer än nästan alla andra bilder jag tagit efter det. Och ska jag vara ärlig… så saknar jag den personen jag var då. Jag saknar människorna som omgav mig då. Och jag saknar atmosfären och problemen jag hade då. Då när allt ändå kunde ramas in det där konstnärliga skimret. Vart tog inspirationen vägen? Var det som Adam sa, att den försvann, då det blev en sorts överstimulans. Jag behöver inte längre kämpa för att överhuvudtaget få sätta mig och sjunga. Det är istället så att jag måste. Jag behöver inte jobba för att prioritera mellan det vanliga och konstnärliga. Jag måste ta det konstnärliga. I musiken. Och tecknandet försvann, Fotograferandet blev degraderat till nån sorts dokumentation av vardagen. Och jag ställer om igen frågan…vad hände med mig?
Jag ska försöka beskriva veckan som bilderna är av nu. En vecka i bilder.

21.06
Elin och jag har just kommit tillbaka från Eskilstuna där vi varit över helgen. Det var då jag hämtade kameran som just kommit hem. Nu har vi kommit tillbaka till lägenheten på tallbacksvägen och har hittat lite kvarglömd mjölk som går ut imorgon, och eftersom det är fryskallt i norrland värmer vi den i micron och gör varm choklad i våra underbara mysiga teglas. Vi drack nästan aldrig te. Och aldrig nånsin kaffe. Vi hade ett paket snabbkaffe stående i skafferiet, men det var bara för att det skulle vara där när mamma och pappa kom på besök.
23.52
Det är sent, gissningsvis planerar vi att lägga oss. I alla fall snart. Jag tar en bild på min älskade snögubbe som står i köket. Den har varit med i sandviken sen ett år tillbaka och är liksom självklar i inredningen. Möjligt att Elin spelar The Sims på våran urgamla dator, som egentligen inte duger något till. Men som ändå sprider någon lycka i tillvaron.

14.59
Elin och jag har slutat skolan för dagen och eftersom ingenting mer verkar hända idag så har vi gått mot biblioteket och bokat studiedatasalen. De datorerna är endast till för att studera på, men…det är också lugnare vid dem än nere på nedervåningen. Dessutom kan man spara saker, sitta längre vid dem. Men framförallt är det lugnare. 16.27
Till slut går vi hem. Snön ligger kvar på marken. Det är ju faktiskt Januari. Men jag brukar cykla ändå. Konstigt nog ofta utan vantar. Jag hittade så sällan några när jag skulle iväg. Vi har just varit vid Hemköp och köpt varsin glass. En liten protest till ett uttalande jag fick tidigare på dagen när jag sagt att jag var sugen på glass ”Men det kan man ju inte äta på vintern! Inte ute i alla fall” Och jag berättar det för Elin som håller med om att så kan det ju inte vara, klart man ska kunna äta glass när man vill. Vi lånar från hushållskassan och köper varsin magnum double innan vi fortsätter hem, den knappa halvtimmespromenaden till Norrsätra.

11.08
En jättetidig lunch. Jag och Elin smet före våran egen tid och gick och åt med ettorna. I salladsdisken hittar jag en gurka liggande bland alla morötterna. Då tyckte jag det var sensationellt. När jag tänker efter måste det egentligen vara ganska vanligt att något sånt händer, att någon slarvig typ lägger tillbaka en gurka på fel ställe…men, jag tyckte det var speciellt och unikt att det hade hänt. Jag såg något poetiskt i den där gurkan som låg där helt ensam och jämförde det med att vara annorlunda i en värld av likadana människor. 12.02
Jag går ut på en liten promenad runt skolan. Mest för att jag ville leta efter saker som sa tillräckligt för att ta kort på. Och i den där lampan kan man se en egen liten värld utspela sig i glaskupan. Det var det som gjorde den så vacker på bild.
12.04
En tom ölflaska ligger i snön på marken alldeles utanför skolans område mot barrsätragatan. Just när jag tog bilden så var det poetiskt, då kunde jag liksom se någon gå hem sent kvällen innan, slänga ifrån sig flaskan och sen stappla vidare… eventuellt kollapsa och bli hämtad av polisen och satt i fyllecell. Senare så undrade jag varför jag tog bilden, det var ju bara vanligt skräp slängt på marken, det vettigaste hade varit att slänga flaskan och därmed bidragit till en bättre värld.
12.06
Jag tar en bild på mig själv. Blommor i håret för att demonstrera min längtan till våren. Och det ser ut som mitt fina blomörhänge också, som försvann någon gång efter studenten. Nuförtiden känns inte omgivningarna igen lika bra, och jag undrar lite var jag kan vara på väg. Det ser ut som bakom folkets hus, framför gymnastiksalen gående mot gallerian?
15.40
Bildlektion. En alldeles underbar avstickare från resten av schemat. Det var alltid en befrielse att vara där i bildsalen. Just här höll vi på att göra en bild med alla möjliga inslag. Så mycket vi kunde komma på. Sen skulle vi klippa ut en ram och leta med den över bilden efter mindre bilder som representerade storm, kärlek, hat och…ja, fler saker.
Anna, Elin och jag stannade kvar längre, för att vi fick och för att vi ville. Larmet går ju inte än på ett par timmar.
15.40
Samma tid igen. Jag tar en bild på Elins något röriga bild, med saker överallt som man vill se på, och ingenstans att vila ögat. Men…fortfarande, intressant. Mina ögon dras mellan ansiktet uppe i högra hörnet och ögonen i mitten. Jag minns att jag sa till Elin att hennes konst var ”konstig”, men färgglad. I alla fall.
15.44
Vi har precis gått från Bildsalen. I trappan på vägen ner hänger de allra finaste bilderna målat av elever någon gång under åren. Uppgiften verkar ha varit hur man ska beskriva sandviken. Och här är hela väggen målad med sakerna som finns i sandviken. Det enda jag inte minns att jag hört något om var ”kyssbron”. Men gissningsvis var det något som bara de infödda sandvikenborna hade koll på.
15.44
Vi går ner mot skåpen som står hela vägen bort i andra änden av skolan. Var det F-korridoren det kallades? C-korridoren som vi just går igenom ser milslång ut och dessutom börjar det mörkna ute. Tomt är det också, det är ju tisdag, så alla har hunnit sluta för dagen. Varför kan jag inte fånga såna här stämningar på bild nuförtiden? Det är alltid för mörkt trots att det i verkligheten ser fantastiskt ut.
16.30
Elin och jag går och handlar. Jag ser ännu en bild i stil med ”gurkan bland morötterna” i en limejuiceflaska som står bland ett gäng barbequesauce. Det var tecknet på hur lätt det är att vara annorlunda och sticka ut. Och hur många som just gör det.
16.37

12.58
Idag är vi under eftermiddagen på kulturskolan för att jobba inför musikalen. I soffan utanför salen sitter vi i klassen och väntar på regissören. Pratandes om…något.
13.01
Elin sitter med sitt manus, och iakttar de andra som pratar. Allt var så viktigt och noga. Vi ville få det här bra. Jag minns iallafall det. Allt var liksom viktigare då.
15.03
Slut för idag. Åtminstone på kulturskolan. Sanna, Elin och jag är sist från skolan. 15.05
Och vi promenerar tillbaka till stan. Genom de små stadsdelarna av Sandviken. Sanna vet vägen bättre än vi, trots att hon är gävlebo, men vi har liksom aldrig fattat hur man går här.(Av nån jävla anledning...)
16.36
Jag tror vi är på metodistkyrkan för att träffa killen som ska göra musiken till våran musikal. Vi har aldrig träffat honom förr, och jag minns hur mycket liv den människan utstrålade när han berättade sina tankar om stormen och hur vi skulle göra detta.
17.21
Vi går igenom hela manuset. Sabina äter en yoghurt som hon tagit med. Vi började bli rätt vana med att ta med mellanmål till skolan då det lätt kunde bli sent.
17.21
Pratet ska precis övergå i musik. Vi ska sjunga de låtar vi redan kan. Jag var jättetrött, det minns jag också, jag hade just fått noterna till ”livets morgon” på blockflöjt så att jag skulle kunna spela det på sopranino. Och jag upptäckte att det inte gick alls, det var för krångligt så vi fick höja allt en halvton från E till F. Runt sju kommer vi ifrån metodistkyrkan och kan gå hem.

1020
Morgon. Känns som att jag just har kommit till skolan och satt mig med några ur klassen som sitter i kafeterian. Micke kommer förbi och jag ser att hans hår har förändrats. Från blont och lockigt till brunt och rakt. Jag tog bilden mest just för att visa hur han ser ut nu. Eller då. Är det ju nu. 15.48
Några timmar senare. Vanliga lektioner, och nu har jag gått till ett pianorum för att jobba lite med mitt projektarbete. Jag blir frustrerad på mig själv när jag inte lyckas komma på en refräng till en låt och irriterar mig och surar över det ett tag, innan jag ger upp och ringer Elin. Hon är i studiedatasalen.

Fredag 15.20