bilder

Först kommer man igenom den röda dörren längst bort för att komma fram och in i lägenheten, det här är då första hallen man går igenom. Just nu står det ännu lite skräp som ska bort till sopstationen. Vi ska iväg med det fortast möjligt, det kan vi lova!
Annan vy av vardagsrummet, gitarrerna ska sen hängas upp bakom soffan. Och alla sladdar som hänger från skrivbordet ska inte synas heller.

Bilder som togs under lördagseftermiddagen. (Elin i våran klass agerade fotograf) Många fina bilder togs helt enkelt under den här dagen. Det var trevligt. Men oh hjälp vad ögonfransarna var tunga... Jag orkade knappt se. Men oh så snygga, och så vackra. Vi testade även fransarna på Daniel. eller snarare ett par andra fransar. Svarta. Med fjädrar. Passade nog bättre. Han tyckte dock att det var tungt.Ganska förståeligt, det är ju inte som att han haft det på sig förut (DAH, hur tror du mina kändes i jämförelse?)

Sportlovet spenderade jag i Göteborg. As you may know.

När jag legat sjuk i nästan en vecka (När jag lägger ut det här är det nästan två...)känner jag hur rastlösheten tar tag i en. Jag vill göra något, men inte något jag brukar göra jämt. Jag vill leva lite, springa ut i skogen och kliva i varenda vattenpöl jag ser på stigarna. Men det är ju just det jag inte kan göra. Så istället sätter jag mig och ser igenom min dator. Ser igenom efter saker som kan hjälpa mig att göra någonting. Något man kan göra när man är sjuk.
Jag hittade mina gamla bilder. De bilderna jag tog första veckan efter att jag fått kameran.Och eftersom alla bilder då var märkta med ett nummer för när de var tagna(Då visste jag inte hur man tog bort den texten) så vet jag precis i vilken ordning bilderna var. Och det roliga var, att nu, när jag ser på dem bilderna. Två år senare(och två veckor, men den lilla skillnaden är väl oviktig) kan jag fortfarande se ungefär hur jag var, vad jag gjorde och hur jag såg på min omgivning. Jag har förändrats lite. Jag var så mycket mer poetisk och kreativ än jag är nu. Då kunde jag kalla mig själv ett sånt där vandrande konstverk… Ja… nästan i alla fall. Men de bilderna jag tog under den där första veckan talar liksom till mig så mycket mer än nästan alla andra bilder jag tagit efter det. Och ska jag vara ärlig… så saknar jag den personen jag var då. Jag saknar människorna som omgav mig då. Och jag saknar atmosfären och problemen jag hade då. Då när allt ändå kunde ramas in det där konstnärliga skimret. Vart tog inspirationen vägen? Var det som Adam sa, att den försvann, då det blev en sorts överstimulans. Jag behöver inte längre kämpa för att överhuvudtaget få sätta mig och sjunga. Det är istället så att jag måste. Jag behöver inte jobba för att prioritera mellan det vanliga och konstnärliga. Jag måste ta det konstnärliga. I musiken. Och tecknandet försvann, Fotograferandet blev degraderat till nån sorts dokumentation av vardagen. Och jag ställer om igen frågan…vad hände med mig?
Jag ska försöka beskriva veckan som bilderna är av nu. En vecka i bilder.

21.06
Elin och jag har just kommit tillbaka från Eskilstuna där vi varit över helgen. Det var då jag hämtade kameran som just kommit hem. Nu har vi kommit tillbaka till lägenheten på tallbacksvägen och har hittat lite kvarglömd mjölk som går ut imorgon, och eftersom det är fryskallt i norrland värmer vi den i micron och gör varm choklad i våra underbara mysiga teglas. Vi drack nästan aldrig te. Och aldrig nånsin kaffe. Vi hade ett paket snabbkaffe stående i skafferiet, men det var bara för att det skulle vara där när mamma och pappa kom på besök.
23.52
Det är sent, gissningsvis planerar vi att lägga oss. I alla fall snart. Jag tar en bild på min älskade snögubbe som står i köket. Den har varit med i sandviken sen ett år tillbaka och är liksom självklar i inredningen. Möjligt att Elin spelar The Sims på våran urgamla dator, som egentligen inte duger något till. Men som ändå sprider någon lycka i tillvaron.